Förlåt för dålig uppdateringe.. Men de är mycket nu!

Jag behöver bara skriva av mig.

För det första så saknar jag Jenny, hon kommer hem snart och de är bra! Inget är sig likt när hon inte är hemma, jag har knappt pratat med henne sen hon åkte (inte bra).

Just nu går min hjärna i hundra. Hjärtat åt ett håll och hjärnan åt det andra. Jag skulle behöva en så där härlig tjej kväll när man pratar ut om allt och kan skratta åt en tanke (känsla) som denna. Men när ska man ha tid för det?

Jag förstår inte hur man kan dras till personer som ljuger. För mig är det inte okej att ljuga det vet ni. Men ändå sitter jag fast i ett hål där lögnerna just nu tar över. Eller jag vet inte om det finns några lögner men sanningen är i alla fall inte framme. Det finns 1000 saker jag skulle vilja säga denna person men inget kommer fram. Istället får jag ångest så snabbt jag höjjer rösten eller försöker förklara en känsla jag har. Den ångesten går inte att få bort, jag kan inte sluta tänka på vad jag gjorde fel, även om jag innerst inne vet att jag gjort rätt... Men ångesten försvinner inte. Det är som att den personen vet vad den ska säga för att ha mig kvar. Jag kommer ingenstans även om jag vill. Klart jag klarar mig själv, klart jag tar mig upp ur det här någongång men när, och hur? Det vet jag inte. Jag vill inte vara en svag person men i denns närhet är jag liten.. väldigt liten!